Plötsligt sätter sig Myggan upp med ett ryck. Det är så oväntat att Aron blir rädd. Vad är det? viskar han från sin plats i höet. Jag vet inte riktigt, viskar Myggan tillbaka. Jag tyckte att jag hörde något. Försiktigt kryper hon mot höloftets öppning för att kika ut. Aron suckar. Det enda han vill är att få sova. Men plötsligt hör han också ljudet, ett svagt brummande som närmar sig. Han ålar snabbt bort till Myggan. Det är så mörkt det kan bli en augusti-natt, men på avstånd syns ljuset från två strålkastare. Det är en bil, säger Myggan. Den måste vara på väg hit för att vägen tar slut här. Tänk om det är tjuvarna. Vi måste gömma oss, väser Aron. Skynda dig!